×

Highlight

Earth Rights Conference – Naturens rättigheter och miljörätt

Earth Rights Conference – Naturens rättigheter och miljörätt

Det var en dimmig morgon i mars när vi stod vid Mälarens strand strax utanför Sigtuna och såg hur vattnet låg stilla mellan vassruggarna. En granne berättade att hon i tjugo år fiskat i samma vik, men att gäddan nu nästan var borta och att vattnet ibland luktade illa långt in mot land. Hon sa något som stannade kvar hos oss: “Vem talar egentligen för viken?” Ingen domstol hade någonsin frågat viken själv vad den behöver. Det är precis den frågan som naturens rättigheter handlar om – och den är, menar vi, den mest brådskande juridiska frågan i vår tid. Medan klimatet förändras, arterna försvinner och ekosystemen kollapsar, fortsätter våra lagar att betrakta naturen som egendom, som en resurs att förvalta, snarare än som en levande helhet med ett eget värde. På Earth Rights Conference arbetar vi för att ändra på det. Den här artikeln är vår genomgång av var vi står, vad som händer i Sverige och varför just Sigtuna har blivit en plats där samtalet om naturens rättigheter tar fart.

Vad innebär naturens rättigheter egentligen?

När vi pratar om naturens rättigheter menar vi något ganska konkret: att floder, skogar, sjöar, berg och hela ekosystem ska kunna ha rättigheter i lagens mening, och att någon ska kunna föra deras talan inför domstol. Det låter kanske radikalt, men idén bygger på en enkel insikt – naturen kan inte försvara sig själv i våra rättssalar. Om ingen har rätt att tala för en flod, en myr eller en gammelskog, då finns det heller ingen som kan stoppa den som vill förstöra dem, så länge myndigheterna tillåter det.

Det här skiljer sig fundamentalt från traditionell miljörätt. Den klassiska miljörätten är i grunden människocentrerad. Den handlar om hur mycket föroreningar människor får släppa ut, hur mark får användas, vilka gränsvärden som gäller för att människor inte ska bli sjuka. Naturen skyddas indirekt – som en resurs för oss, som en miljö vi vistas i, som en tillgång för framtida generationer. Naturens rättigheter vänder på perspektivet: naturen har ett egenvärde, oberoende av vad den kan ge oss människor.

Vi brukar beskriva skillnaden så här: traditionell miljörätt frågar “hur mycket skada kan vi tillåta innan det blir olagligt?”, medan naturens rättigheter frågar “vad behöver detta ekosystem för att må bra och fortsätta existera?”. Det är två helt olika utgångspunkter, och de leder till helt olika beslut.

Från människocentrerad miljörätt till ekocentrisk lagstiftning

Den människocentrerade miljörätten har onekligen gjort stor nytta. Utan den hade vi haft ännu surare sjöar, ännu mer bly i luften och ännu fler gifter i marken. Men den har en inbyggd begränsning: den skyddar naturen bara så länge skyddet gynnar människor. När ett ingrepp anses “samhällsnyttigt” – en ny väg, en gruva, ett industriområde – väger ofta mänskliga intressen tyngre än ekologiska värden.

Ekocentrisk lagstiftning utgår från att människan är en del av naturen, inte en härskare över den. I ett ekocentriskt synsätt har ekosystemen rätt att existera, frodas och utvecklas på egna villkor. Det betyder inte att människan aldrig får använda naturen, men det betyder att användningen måste rymmas inom ekosystemens egna gränser – inte tvärtom.

Vi ser den här utvecklingen på flera håll i världen. Allt fler jurister, domare och lagstiftare börjar ifrågasätta grundantagandet att naturen är en sak. I stället betraktas den allt oftare som ett rättssubjekt – en juridisk person med rättigheter och med någon som företräder den.

Whanganui-floden och andra banbrytande exempel

Det mest citerade exemplet är Whanganui-floden i Nya Zeeland, som 2017 fick status som juridisk person. Efter en över 140 år lång kamp från maorifolket iwi fick floden samma rättigheter som en människa – rätt att existera, att må bra och att företrädas i domstol av två förvaltare, en från maorifolket och en från den nyzeeländska staten. Floden är inte längre en ägodel; den är en person med rättigheter.

Ett annat banbrytande exempel är Ecuador, som var först i världen med att skriva in naturens rättigheter i sin konstitution 2008. Där står det uttryckligen att naturen har rätt att existera, att upprätthålla sina livscykler och att återställas när den skadats. Det är inte bara en vacker formulering – ecuadorianska domstolar har faktiskt använt konstitutionen för att stoppa gruvprojekt och vägbyggen som hotat floder och skogar.

Fler exempel finns:

  • Indien, där domstolar har gett Ganges och Yamuna flodstatus som juridiska personer.
  • Colombia, där Atrato-floden och Amazonas regnskog har erkänts som rättssubjekt.
  • Bolivia, som har en lag om Moder Jord och hennes rättigheter.
  • Kanada, där flera kommuner och regioner har antagit lokala deklarationer om naturens rättigheter.

Det gemensamma i alla dessa fall är att någon har vågat ställa frågan: varför ska bara människor ha rättigheter? Och svaret har blivit att det finns ingen principiell anledning – bara en historisk vana.

Varför Sverige behöver en egen debatt om naturens rättigheter

I Sverige har debatten om naturens rättigheter länge varit förvånansvärt tyst. Vi har en stark miljörättstradition, en miljöbalk och ett brett folkligt engagemang för natur och friluftsliv. Ändå har vi inte på allvar diskuterat om naturen själv borde ha rättigheter. Det börjar dock förändras. Allt fler svenska jurister, forskare och miljöorganisationer lyfter frågan, och vid universitet och högskolor skrivs det nu uppsatser och avhandlingar om ekocentrisk rätt.

Vi menar att Sverige har särskilt goda förutsättningar att driva den här frågan. Vi har en lång tradition av rättsstatlighet, en välutvecklad miljörätt och en befolkning som bryr sig om naturen. Men vi har också en historia av att behandla naturen som en resurs – skogsbruket, gruvnäringen och vattenkraften har under lång tid prioriterats framför ekologiska värden. Om vi verkligen menar allvar med att stoppa förlusten av biologisk mångfald, räcker det inte att lappa och laga i befintlig lagstiftning. Vi behöver en principiell diskussion om naturens ställning i svensk rätt.

Ekocid – brottet mot naturen som skakar om juridiken

Om naturens rättigheter handlar om att ge naturen en röst, handlar ekocid om att ge den ett straffrättsligt skydd. Ekocid betyder bokstavligen “mord på hemmet” – från grekiskans oikos (hem, hus) och latinets caedere (att döda). Begreppet används för att beskriva omfattande och allvarlig förstörelse av ekosystem, och det har på kort tid blivit en av de mest diskuterade frågorna inom internationell miljörätt.

Tanken är enkel men kraftfull: om det är ett brott att döda en människa, borde det inte då vara ett brott att förinta ett helt ekosystem? Att förgifta en flod så att allt liv i den dör, att skövla en regnskog så att den aldrig kan återhämta sig, att oljeutsläpp som förstör kuster under decennier – borde inte det betraktas som ett brott mot själva livet, inte bara som en regelöverträdelse?

Definition av ekocid enligt internationella juristnätverk

Den mest använda definitionen kommer från en expertpanel sammankallad av den ideella organisationen Stop Ecocide International. År 2021 presenterade panelen ett förslag till definition av ekocid som ett internationellt brott:

“Olagliga eller godtyckliga handlingar som begås med vetskap om att det finns en betydande risk för att allvarlig och omfattande eller långvarig skada på miljön uppstår.”

Definitionen är medvetet formulerad för att kunna infogas i Internationella brottmålsdomstolens stadga, Romstadgan, som ett femte internationellt brott vid sidan av folkmord, brott mot mänskligheten, krigsförbrytelser och aggressionsbrott. Det är en hög tröskel – det handlar inte om vilken olaglig miljöförstöring som helst, utan om de mest allvarliga fallen.

Kärnan i definitionen är tre rekvisit:

  1. Handlingen ska vara olaglig eller godtycklig – den ska bryta mot befintlig lag eller ske utan rimlig grund.
  2. Den ska begås med vetskap om risken för allvarlig skada – oaktsamhet räcker inte.
  3. Skadan ska vara allvarlig och antingen omfattande eller långvarig – det handlar om ekosystemskador av en magnitud som liknar dem vi ser vid folkmord och krigsförbrytelser.

Det är värt att notera att definitionen inte kräver att skadan är avsiktlig. Det räcker att man vet om risken. Det gör den till ett kraftfullt verktyg mot företag och beslutsfattare som blundar för konsekvenserna av sina handlingar.

Länder som redan infört ekocidlagar – och vad Sverige kan lära

Utvecklingen går snabbt. Allt fler länder har infört eller överväger att införa ekocidlagstiftning på nationell nivå. Här är några av de mest framträdande exemplen:

  • Frankrike införde 2021 en ekocidbestämmelse i sin klimatlag, som gör det straffbart att allvarligt skada miljön.
  • Belgien blev 2024 det första europeiska land att införa ekocid i sin strafflag, både nationellt och internationellt.
  • Vietnam har sedan 2015 en straffbestämmelse om ekocid i sin strafflag.
  • Ukraina har ekocid med i sin strafflag, och har använt begreppet i samband med krigets miljöförstörelse.
  • Chile, Spanien, Brasilien och flera andra länder har pågående lagstiftningsprocesser.

Inom EU pågår en diskussion om att införa ekocid i unionens miljöstraffrätt. EU-kommissionen har i sitt förslag till reviderat miljöbrottsdirektiv inte använt ordet ekocid, men flera parlamentsledamöter och medlemsländer driver frågan. Vi följer utvecklingen noga och menar att Sverige borde vara pådrivande snarare än avvaktande.

Vad kan Sverige lära av andra länder? Framför allt tre saker:

  1. Att lagstiftning är möjlig – det är inte en utopisk idé utan genomförbar politik.
  2. Att breda koalitioner behövs – jurister, forskare, miljöorganisationer och politiker måste dra åt samma håll.
  3. Att symbolvärdet är stort – en ekocidlag skickar en tydlig signal om att allvarlig miljöförstöring inte är en acceptabel affärskostnad.

Kopplingen mellan ekocid och biologisk mångfald

Ekocid och biologisk mångfald hänger intimt samman. Biologisk mångfald – variationen av liv i alla dess former – är själva grunden för friska ekosystem. När ett ekosystem förstörs så allvarligt att det kan kallas ekocid, förlorar vi inte bara enstaka arter utan hela nätverk av liv som har byggts upp under tusentals år.

FN:s expertpanel för biologisk mångfald (IPBES) har slagit fast att omkring en miljon arter är hotade av utrotning, många inom de kommande decennierna. Den främsta orsaken är mänsklig markanvändning – avskogning, jordbruk, infrastruktur – följt av överexploatering, klimatförändringar och föroreningar. Varje gång ett ekosystem förstörs på ett sätt som uppfyller ekocidrekvisiten, förlorar vi oåterkalleligt biologisk mångfald.

Det är därför vi menar att ekocidlagstiftning är ett av de mest verkningsfulla verktygen för att skydda biologisk mångfald. Det handlar inte bara om att straffa dem som förstör, utan om att skapa ett ramverk som gör att förstörelsen inte sker från första början.

Biologisk mångfald och miljörättens verktyg i Sverige

Sverige har en av världens mest ambitiösa miljölagstiftningar på pappret. Samtidigt fortsätter den biologiska mångfalden att minska. Hur går det ihop? Svaret ligger delvis i hur lagarna tillämpas, delvis i vilka avvägningar som görs mellan miljö och andra intressen. Vi tittar här närmare på de viktigaste verktygen i svensk miljörätt och hur de fungerar i praktiken.

Miljöbalkens roll för biologisk mångfald

Sveriges miljöbalk (1999) är en central lag för miljörätt och biologisk mångfald. Den samlar stora delar av den svenska miljölagstiftningen i en enda balk och slår fast principen om hållbar utveckling. Miljöbalken innehåller bland annat:

  • Hänsynsregler som kräver att alla som bedriver verksamhet vidtar skyddsåtgärder för att begränsa skador på miljön.
  • Regler om områdesskydd – nationalparker, naturreservat, biotopskyddsområden och Natura 2000-områden.
  • Regler om artskydd som förbjuder att man skadar eller stör skyddade arter.
  • Regler om miljökonsekvensbeskrivningar som kräver att stora projekt utreder sin miljöpåverkan.
  • Regler om miljöfarlig verksamhet och tillståndsprövning.

Miljöbalken är ett kraftfullt verktyg när den tillämpas fullt ut. Men den har också kritiserats för att ge alltför stort utrymme för avvägningar mellan miljöintressen och ekonomiska intressen. I praktiken vinner ofta den som kan visa att ett ingrepp är “samhällsnyttigt” – och det är en bedömning som görs av människor, inte av ekosystem.

Vi ser också att tillsynen brister. Länsstyrelser och kommuner har begränsade resurser, och många överträdelser upptäcks aldrig eller leder inte till några påföljder. En lag är bara så stark som dess efterlevnad.

Art- och habitatdirektivet i svensk praxis

EU:s art- och habitatdirektiv (1992) skyddar hotade arter och livsmiljöer inom unionen. Direktivet är bindande för Sverige och har genomförts i svensk rätt genom bland annat artskyddsförordningen och reglerna om Natura 2000-områden. Direktivet är ett av de starkaste rättsliga instrumenten för biologisk mångfald i Europa.

Kärnan i direktivet är två listor: en över arter som kräver särskilt skydd, och en över livsmiljötyper som ska bevaras. För varje Natura 2000-område ska det finnas bevarandemål och skyddsåtgärder. Medlemsländerna är skyldiga att vidta åtgärder för att upprätthålla eller återställa gynnsam bevarandestatus för de arter och livsmiljöer som omfattas.

I svensk praxis har art- och habitatdirektivet fått allt större betydelse. Domstolar har i flera fall stoppat verksamheter som riskerar att skada skyddade arter eller livsmiljöer. Ett uppmärksammat exempel är den så kallade “grön infrastruktur”-debatten, där frågan om hur fragmentering av landskapet påverkar skyddade arter har varit central.

Samtidigt finns det problem. Sverige har fått kritik från EU-kommissionen för att inte tillräckligt ha skyddat Natura 2000-områden, och för att artskyddet i praktiken inte tillämpas konsekvent. Skogsbruket har varit en särskilt känslig fråga, där avverkningar i områden med skyddade arter har lett till konflikter mellan markägare, myndigheter och miljöorganisationer.

Vi menar att art- och habitatdirektivet är ett av de viktigaste verktygen vi har – men att det behöver tillämpas mer konsekvent och med större resurser för tillsyn och efterlevnad.

Lokala exempel: Sigtuna och Mälardalens natur

Sigtuna kommun ligger vid Mälaren och har flera naturreservat med höga naturvärden. Här finns gammal skog, betesmarker, våtmarker och strandmiljöer som hyser en rik biologisk mångfald. Mälaren är en av Sveriges viktigaste sjöar, både ekologiskt och kulturellt, och hyser ett stort antal arter – från den hotade malen till en mängd fågelarter som häckar i vassarna.

Men Mälardalens natur står under press. Exploatering, näringsläckage, klimatförändringar och invasiva arter hotar ekosystemen. Vätterns ekosystem har varit föremål för diskussion kring vattenkvalitet och fiskbestånd, och liknande problem finns i Mälaren. Vi ser hur lokala initiativ för att skydda stränder, våtmarker och skogsområden blir allt viktigare – och hur de ibland hamnar i konflikt med kommunala exploateringsplaner.

I Sigtuna har vi sett exempel på att medborgare engagerat sig för att skydda naturområden, och att kommunen i vissa fall lyssnat. Men vi ser också hur svårt det är att få gehör när ekonomiska intressen står emot. Det är här naturens rättigheter skulle kunna göra skillnad – genom att ge naturen en starkare ställning i de avvägningar som görs.

Sigtuna som nav för samtal om naturens rättigheter

Varför just Sigtuna? Det är en fråga vi får ofta. Sigtuna är en av Sveriges äldsta städer, med rötter i vikingatiden och en historia som sträcker sig över tusen år. Här möts historia, natur och nutid på ett sätt som få andra platser kan matcha. Och just den kombinationen gör Sigtuna till en idealisk plats för samtal om naturens rättigheter.

Varför Sigtuna? Historia, natur och engagemang

Sigtuna ligger vid Mälaren, med närhet till både vatten och skog. Kommunen har flera naturreservat med höga naturvärden, och Mälarens ekosystem är en av regionens viktigaste naturtillgångar. Här finns också en stark tradition av lokalt engagemang – människor som bryr sig om sin närmiljö och som är beredda att agera för att skydda den.

Vi ser Sigtuna som en symbol för det vi vill uppnå. En plats där historia och natur samexisterar, där människor har levt i samspel med sin omgivning i århundraden, och där frågan om naturens rättigheter inte är abstrakt utan konkret. När vi pratar om att skydda en vik i Mälaren, en gammal ekskog eller en våtmark, då handlar det inte om principer på papper – det handlar om platser som människor älskar och som är hem för otaliga arter.

Vi tror att Sigtuna kan bli en förebild för hur lokala samhällen kan driva frågan om naturens rättigheter framåt. Genom att kombinera lokalt engagemang med juridisk expertis och nationell opinionsbildning kan vi visa att en annan väg är möjlig.

Earth Rights Conference – vad vi planerar

Earth Rights Conference är vår plattform för att samla människor som vill arbeta för naturens rättigheter. Vi planerar en rad aktiviteter under det kommande året:

  • En årlig konferens i Sigtuna med talare från Sverige och internationellt – jurister, forskare, aktivister och beslutsfattare.
  • Seminarier och workshops om ekocid, biologisk mångfald och naturens rättigheter.
  • En blogg och podd där vi publicerar analyser, intervjuer och reportage.
  • Lokala träffar i Sigtuna och Mälardalen för att bygga nätverk och dela erfarenheter.
  • Samarbeten med skolor och universitet för att nå nya generationer.

Vår ambition är att konferensen ska bli en mötesplats där idéer möts, där nya samarbeten föds och där frågan om naturens rättigheter flyttas från marginalen till centrum av den svenska miljödebatten.

Så kan du engagera dig lokalt och nationellt

Det finns många sätt att engagera sig. Du behöver inte vara jurist eller forskare för att bidra. Här är några konkreta steg:

  1. Bli medlem i en miljöorganisation som arbetar med naturens rättigheter eller ekocid.
  2. Skriv till dina lokala politiker och fråga hur de ser på naturens rättigheter och skyddet av biologisk mångfald.
  3. Delta i lokala naturskyddsprojekt – städa stränder, inventera arter, engagera dig i naturreservat.
  4. Följ och dela vår blogg och podd för att sprida kunskap.
  5. Delta i våra seminarier och träffar i Sigtuna och Mälardalen.
  6. Stöd kampanjer för ekocidlagstiftning på nationell och internationell nivå.

Varje litet steg räknas. Tillsammans kan vi bygga en rörelse som gör skillnad.

Så driver vi opinion för naturens rättigheter framåt

Vi har inte alla svar, men vi har erfarenhet. Under de senaste åren har vi arbetat med att skriva debattartiklar, arrangera seminarier och samarbeta med jurister, forskare och aktivister. Vi har lärt oss vad som fungerar och vad som inte gör det. Här delar vi med oss av våra erfarenheter och ger konkreta tips för dig som vill bidra.

Våra verktyg: blogg, podd och lokala träffar

Vår blogg är vår främsta plattform för att sprida kunskap och driva opinion. Här publicerar vi analyser av aktuella miljörättsliga frågor, intervjuer med experter och reportage från lokala initiativ. Vi strävar efter att vara tillgängliga och begripliga – juridik behöver inte vara krångligt.

Vår podd ger oss möjlighet att gå på djupet med enskilda frågor. Vi intervjuar jurister, forskare, aktivister och politiker, och diskuterar allt från ekocidlagstiftning till hur man bäst skyddar en hotad art. Podden är också ett sätt att nå människor som inte läser bloggar eller debattartiklar.

Våra lokala träffar i Sigtuna och Mälardalen är en viktig del av vårt arbete. Här möts människor ansikte mot ansikte, delar erfarenheter och bygger nätverk. Vi tror på kraften i det lokala – förändring börjar ofta i det lilla.

Samarbeten med jurister och miljöorganisationer

Ingen kan göra allt själv. Vi samarbetar med jurister som kan sin miljörätt, forskare som kan sin ekologi och miljöorganisationer som kan sin organisering. Tillsammans blir vi starkare.

Vi har haft förmånen att arbeta med människor som brinner för naturens rättigheter – från erfarna advokater till unga studenter som just börjat intressera sig för frågan. Vi har lärt oss att samarbete kräver tålamod, ödmjukhet och vilja att lyssna. Men vi har också lärt oss att det är möjligt att åstadkomma förändring när människor med olika bakgrund och kompetenser drar åt samma håll.

Vi välkomnar fler samarbeten. Om du är jurist, forskare, aktivist eller bara intresserad – hör av dig. Vi behöver alla krafter vi kan få.

Praktiska steg för en starkare miljörätt i Sverige

Vad behövs för att Sverige ska få en starkare miljörätt? Här är våra förslag:

  1. Utred möjligheten att införa ekocid i svensk strafflag, i linje med utvecklingen i Belgien och Frankrike.
  2. Stärk miljöbalkens hänsynsregler så att ekologiska värden väger tyngre i avvägningar mot ekonomiska intressen.
  3. Öka resurserna till tillsyn och efterlevnad – en lag utan tillsyn är ingen lag.
  4. Inför en skyldighet för kommuner att beakta naturens rättigheter i översiktsplanering och detaljplanering.
  5. Stärk skyddet av Natura 2000-områden och se till att art- och habitatdirektivet tillämpas fullt ut.
  6. Främja forskning och utbildning om ekocentrisk rätt och naturens rättigheter vid svenska universitet.
  7. Driv på för att EU inför ekocid i sitt miljöbrottsdirektiv.

Det här är inte små förändringar. Men de är nödvändiga om vi menar allvar med att stoppa förlusten av biologisk mångfald och skydda naturen för framtida generationer.

Vi vill avsluta den här delen med en uppmaning: engagera dig. Oavsett om du skriver debattartiklar, deltar i lokala träffar, kontaktar dina politiker eller bara sprider kunskap – du gör skillnad. Naturens rättigheter är inte en abstrakt idé. Det är en nödvändig juridisk reform, och vi kan bara genomföra den tillsammans.

Vanliga frågor (FAQ)

Vad menas med naturens rättigheter?

Naturens rättigheter innebär att floder, skogar, sjöar och ekosystem kan ha rättigheter i lagens mening, och att någon kan föra deras talan inför domstol. Det bygger på idén att naturen har ett egenvärde, oberoende av vad den kan ge människor. Exempel är Whanganui-floden i Nya Zeeland, som 2017 fick status som juridisk person, och Ecuador, som var först i världen med att skriva in naturens rättigheter i sin konstitution 2008.

Vad är ekocid och varför är det viktigt?

Ekocid betyder “mord på hemmet” och beskriver omfattande och allvarlig förstörelse av ekosystem. Begreppet har vuxit fram inom internationell rätt och allt fler länder kriminaliserar allvarlig miljöförstöring. Ekocid är viktigt eftersom det ger naturen ett straffrättsligt skydd och skickar en tydlig signal om att allvarlig miljöförstöring inte är en acceptabel affärskostnad.

Hur skyddar svensk lag biologisk mångfald?

Sveriges miljöbalk (1999) är en central lag för miljörätt och biologisk mångfald. Den innehåller hänsynsregler, områdesskydd, artskydd och regler om miljökonsekvensbeskrivningar. EU:s art- och habitatdirektiv (1992) skyddar hotade arter och livsmiljöer inom unionen och har genomförts i svensk rätt genom artskyddsförordningen och Natura 2000-reglerna. I praktiken brister dock tillsynen och avvägningar mellan miljö och ekonomiska intressen går ofta inte i naturens favör.

Varför är Sigtuna en viktig plats för naturens rättigheter?

Sigtuna kommun ligger vid Mälaren och har flera

Latest articles